Allas lika värde

Det pratas ofta om människors lika värde både mellan könen men även mellan olika folkgrupper och etiska ursprung, en debatt som vi under senaste veckorna sett trissas upp allt mer med tanke på kommande val senare i höst. Men egen ståndpunkt i denna fråga är rätt självklar, alla har samma värde oavsett kön eller ursprung och vi ska inte bedömas efter något som vi inte kan rå över, det vill säga vad vi föddes till och vart vi föddes utan det är våra prestationer i livet som ska ligga som bedömningsgrund för vårt bemötande av alla människor.

En fråga, som jag ofta ställs inför, som ryms inom samma spann och som många gånger är lika viktig men som ändå delvis skiljer sig åt är faktiskt vår egen värdering av oss själva. Denna fråga har nämligen dubbel innebörd då det dels är så att vi generellt har svårt att uppskatta och förstå andra om vi inte ens kan ge oss själva kredit och vågar vara stolta över det vi själva är och det vi har åstadkommit. Den andra aspekten är ur ett rent själviskt perspektiv för hur ska vi kunna lyckas, hur ska vi kunna må bra om vi hela tiden går runt och tycket att vi inte duger något till, att vi inte är värda något.

Detta är en fråga eller problematik som inte är helt lätt att svara på när det gäller varför vissa personer i vissa lägen av livet kommer till en punkt där vi känner denna uppgivenhet. Det kan bero på oss själva, det kan bero på vår omgivning men det kan även ha sin grund i saker som hänt oss tidigare vilka likt ett frö sakta vuxit fram för att rätt var det är slå rot med full kraft och då, precis som med ogräs, kan dessa tankar och känslor vara mycket svåra att komma över och kan till slut leda till en form av likgiltighet där vi accepterar dessa tankar och känslor.

Här spelar vi övriga, runt omkring dessa personer, en oerhört stor roll. Vi måste lite till mans våga se saker hos andra som inte alltid är så roliga, vi måste även våga fråga hur personer mår och framför allt så måste vi våga finnas där, helt osjälviskt, för dessa personer. För om vi låter det gå för långt blir denna väg tillbaka onödigt lång och det går inte i det läget att säga; -varför gjorde jag inget tidigare. Valet ligger hos oss alla, respektera varandra och er själva. Oavsett om vi är kungar eller arbetslösa oavsett om vi är vita, svarta, gula eller alla tänkbara blandningar där emellan så har vi samma värde för det är våra gärningar som gör oss till dem vi är och som faktiskt gör att vi skiljer oss åt från övriga arter på vår jord.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *